att vänta

jag väntar på bättre tider men försöker hålla fanan högt så länge. 

det känns lite tomt

jag tror jag saknar att vara i ett sammanhang. eller kanske att vara någon i ett sammanhang.

frihet i all ära, men skola, jag längtar nog lite efter dig.

paradiset?

och imorgon åker jag uppåt. 30 mil till mor och far. för att bli lite bortskämd och ha den allra lugnaste och skönaste midsommaren på väldigt länge. jordgubbar i överflöd, bad i iskall sjö, kanske lite kajak i samma sjö och förhoppningsvis en ledig hammock i vilken jag tänker gunga och läsa mycket och länge. i dagarna 3 dessutom! 

om någon känner för att hälsa på är det mycket välkommet. mitt eget lilla paradis. 

aj då

typiskt. 

fast det slutade betyda något ungefär när det tog slut. 

det är konstigt hur saker som ena sekunden betyder allt, några minuter senare känns som om det kunde kvittat vilket. men det är väl dumt att gräva ner sig. lite som en dopping i vatten, det rinner av.  

inte mycket kommer in. på riktigt.

 det är också typiskt.

något som inte är speciellt typiskt, men jävligt skrämmande, är den nya skitlagen. signalspaningslag - my ass. big brother - hej hej.    

sylta o safta

fläder. som skydd mot gräl och troll och häxor enligt sägnen. godaste saften enligt mig. kom gärna och smaka om en 5 dagar, den är klar då.


det är så fint att allt växer fritt i den här staden. fläder kan man plocka på granngården, björnbär längs cykelvägen, äpplen och päron på övergivna koloniträdgården. behöver bara lite vinbär, hallon och rabarber så vore allt perfekt.

bland blommor och blad

varje gång jag är på landet undrar jag vad jag gör i stan. pildammsparken, slottsskogen is not enough. jag vill ha guld och stora feta gröna skogar.
I am a country girl, som dolly sa för någon timme sedan. där är jag född och där vill jag vara. i en skog, på en äng, i en sjö, framför en öppen spis.

och alla små loppisar blir en liten bonus. fyra fynd idag. mycket mycket nöjd!

det luktar möjlighet

jag bor här nu.
det luktar annorlunda. som en annan plats långt långt borta. allt kan hända när det luktar. som äventyr och semester.
(göteborgs bästa lukt finns ibland runt en konstig dörr i berget vid rosenlund. samma känsla. frihet och en annan plats en annan gång)
när jag tittar ut genom mitt fönster ser jag trädtoppar, hustak och om jag riktigt anstränger mig nästan ända ner till havet. jag kan röra mig fritt utan fördragna gardiner och enda vägen upp är genom trappen. det är mumma för min paranoida sida.

trots att det finns mycket som är ouppklarat och annorlunda så finns nog ändå kärnan, det som är det viktigaste, kvar. jag hoppas och tror det.
och mina böcker är snart upplockade och möblerna på plats. saker i skåpen.
snart är vi nog hemma igen. hemma på riktigt.
som jag har längtat.....