att vara tyst

jag pratar mycket och tänker ännu mera,  men skriver ytterst lite. vissa saker lämpar sig liksom inte. varken dom bra eller dom dåliga.

en dröm

hade en underlig dröm inatt. åkte bil med mamma och stannade av någon outgrundlig anledning på nationaldemokraternas riksstämma i Ulricehamn. hamnade i demonstrationståg med alla dessa idioter och försökte undvika att visa dem mitt hat samtidigt som jag inte ville att någon utomstående skulle tro att jag var med dem. en mycket svår balansgång det där... sen följde jag med in i lokalen och drack kaffe och åt bullar. och försökte fortfarande hålla mig så osynlig som möjligt. många gamla klasskompisar från högstadiet och förvånansvärt många klasskompisars storebröder var där och skämde ut sig.   

men vad gjorde jag där? var jag på hemligt uppdrag? var jag sugen på kaffe? varför drömmer jag om nationaldemokraterna? 

i do not know. deras kaffe var iaf lika äckligt som deras åsikter och mjölken var slut.  

en vägg flera väggar

att orken tagit tokslut, är det ett tecken på att man är på väg in i väggen? inget känns vidare kul, alla måsten tynger tanken. jag vill så mycket och ut kommer bara fjös. ingenting av vikt. och ständigt denna trötthet. det måste vara slut nu, hösten har ju knappt börjat. 

sömn blir min första medicin, att hoppa av  extrakursen min andra. den ger bara ont i magen.

annars är jag mycket enkelspårig. och drömmer om svenskan som ett fågelspråk. eller kanske ett transportspråk. med ett öga rött hela helgen hade jag en utmärkt öppningsfras, men fick aldrig till det där mötet. och det är verkligen LIKA SÅ BRA. ibland behöver man bara få drömma lite...    

   

det kom ett brev!

oh my. jag har blivit UTVALD! haha.... det här är det bästa brev jag någonsin fått:

en bok flera böcker

bokmässan igår. jag hoppades på en skymt av allsmäktige jonas, men istället blev det en massa böcker. jag är så nöjd så nöjd men mycket fattig. för tydligen har jag inget stopp när det kommer till böcker. det räcker inte med att låna och läsa, jag vill HA och ÄGA. jag vill sitta i en gungstol i mitt stora bibliotek, gunga fram och tillbaka och titta på alla mina böcker. kanske också läsa och bläddra lite i dom.... så jag samlar och samlar på ord, trots att jag inte ens är i närheten av det där storslagna biblioteket. jag har inte ens ett ordentligt hem och alla böcker ligger nerpackade  i banankartonger utspridda över södra sverige..... men en vacker dag. då ska dom stå där på rad. och ligga i drivor. 

inget compact living här inte!

    

jag är också med ny frisyr. kanske blir det bra, men mest känner jag mig som en liten tantboll. 

magi!

cirkus cirkörs inside out är det närmsta jag kommit magi på mycket länge! så jävla vackert! 

 

är det så här i verkligheten?

ja, vad ska man säga. idag fick jag veta att skolan där jag undervisar i estetisk verksamhet inte har en krona kvar i budget. fyra veckor in på terminen och pengarna är SLUT. överallt.
trots att jag innan jag skrev på kontrakt frågade hur mycket resurser jag kunde räkna med och fick svaret att det skulle ordna sig. inget ämne hade egen budget utan en stor pott, det var bara att lägga fram vad jag ville göra så skulle det "NOG" ordna sig.
men nänä.
hur fan ska jag kunna genomföra någonting utan pengar? hur fan har dom tänkt att eleverna ska kunna få likvärdig utbildning om det inte finns något att arbeta med? ska jag trolla? ska jag plocka fram de blyertspennor som faktiskt finns och rita perspektiv resten av terminen? just nu jobbar dom i staden, med billiga material som dom får fixa själva. men jag kan ju inte låta dom ta ansvar för allt hela tiden. deras budget är minst lika ansträngd som min.
jag hade världens bästa planer för den här terminen, billiga planer, men de kräver ju ändå lite. några stackars webkameror, lite lera, en och annan pensel.
hur tänker man? vad gör man för prioriteringar? hur kan pengar gå upp i rök? kanske är det som några elever så fint påpekade, friskolor är vinstdrivande företag och ja, då sparas det in på vissa saker. som undervisningen (och min lön).

om det var ångest tidigare med dom här tisdagslektionerna som äter upp mig innifrån blir det ju inte precis bättre nu. jag vill verkligen undervisa. men jag vill göra det under rimliga premisser. och det här, det är verkligen inte ok.

söndag

en ständig känsla av att ha glömt något viktigt. vad det kan vara vet jag inte. 

så jag har valt en lugn och stillsam helg utan måsten. på det hela taget. 

valands antagningsutställning igår. och ja, jag vet inte. inte så kul. alls faktiskt. två tavlor som berörde, annars var det mest jaha? kanske var jag inte mottaglig, jag menar, någon sorts kvalitet borde det väl finnas eftersom de kom i på skolan med hjälp av grejjerna? men nej. jag hittade inte tanken och vandrade runt ganska trött. 

en film var iofs ganska tuff, men jag förstod fortfarande inte vad den ville säga. kaos? blod? vi lever i en dekadent samtid? eller är det bara häftigt med sprit, musik, lite naket o moulin rouge miljö?

o en till när jag tänker efter, med "myggor o tigrar"- maja lindgren och strindberg som bondade i en gemensam sinnessjukdom. den var rolig. men alldeles för kort! 

jaja. idag har använts till att bo in mig lite. har löst korsord, handlat mat och bakat bröd. tror det kommer bli bra det här.  

 

view from the top

det är inte lätt att få något gjort med den här utsikten framför ögonen.  

det ska va gött å leva?

å göttlaborg det är så gött att vara tillbaka. sitta på karins göttiga balkong o kolla ut över göttigaste utsikten. 

men å göttlaborg, du är också full av blandade känslor och blandade budskap. 

att hänga i gäng

ibland så fungerar det inte alls. 

ibland så har man så olika infallsvinklar att det inte ens är idé att öppna munnen. 

för att man inte orkar försvara. brinna. kreera. 

för att man inte orkar missförstås. förklara. och missförstås igen. 

kanske är det jag som inte ger en chans. kanske är det jag som inte ges en chans. 

oavsett så är det ruskigt irriterande att känna sig lite utanför och mycket liten. fast man kan så mycket. egentligen.   

hits

dagens hit: lambada i detektivbyråns tappning. lite spanien, lite amelie, lite spöklikt och mycket sväng!  

back to school

det finns människor som gifter sig med berlinmuren, med ett snyggt träd eller en het bil. själv är jag kär i min utbildning. 

inte ska jag vara kontorsarbetare inte!

ok. jag tar tillbaka allt. det är mycket roligare att vara lärare än att vända papper!

a new era

imorgon börjar en ny verklighet. att undervisa.
my god, vad har jag gett mig in på?

kunde jag inte valt nåt enkelt pappersvändande yrke istället? utan så mycket utmaningar och utvecklingar och läskiga grejjer hela tiden. men. det blir nog bra. och jag hoppas slippa förbereda mig i två veckor inför varje lektion i fortsättningen. annars går jag in i väggen innan oktober....




och egentligen ska jag inte klaga. tänk vilken erfarenhet! och möjlighet! och vad kul det ska bli att inte bara utmana sig själv, utan också få dom små eleverna att spränga lite gränser!

bibliodyssey

när jag och m var i new york i våras hittade jag en helt fantastisk bok. självklart köpte jag inte när chansen fanns och när jag väl bestämt mig var den slut i vår lokala boklåda. jag har saknat den sedan dess. och glömde bort namnet gjorde jag också. 

men nyss hittade jag hem! Bibliodyssey! en blogg som utgår från boken, sprängfylld av helt fantastiska bilder från alla tider. i love it!!!! 

här får ni ett litet smakprov på fina kartor. 

göttlaborg

så har jag varit på snabbvisit i göteborg. och kommit fram till att jag saknar människorna mycket mer än staden. så fina och så bra och jag undrar varför inte alla kan vara där jag är.
men det blir en termin till. tittade på lägenheten och det känns fint och ser bra ut. lagom långt till det mesta och de flesta, men samtidigt motionsavstånd. blir nog alldeles utmärkt.


annars läser jag en bok skriven av en som är född 1983. och det känns som jag är ointelligent, obeläst och ickesmart. kanske även som jag har slösat bort en himla massa år på att ha det trevligt istället för att läsa tjocka volymer, saol och vrida och vända på mitt och andras språk. men alla är vi olika. och trots att jag känner mig mycket korkad blir jag inte sur och avundsjuk på martina lowden för att hon vet och kan så mycket, nej, jag blir sjukt imponerad och önskar att jag kunde vara lite likadan. ibland. lite svår och litterär. och mycket fyndig.

det är augusti och jag har visst tappat sugen.

sommartiden

badar, äter, läser och löser. korsord. perfekt sommar. inte ens åska i den här delen av landet.

life is life

eller så är det inte alls gott utan mest drygt. jag vill att det ska bli som jag ville att det skulle bli. trots att jag vet att det här är bäst för mig. alla gånger. i långa loppet. så känns det mest bara tomt och ledsamt. i varje fall idag. 

fast jag inser saker med mig själv. saker som måste accepteras och förhålla sig till. känslor som alltid funnits där, men som tog en paus under åren i parförhållandet, i tilliten, i det som ändå var en tvåsamhet. jag gillar den tryggheten, trots det uppenbart heteronormativa jag vet du ogillar. att vara en självklar del i livet för någon annan, en kärna, att inte alltid vara bara jag. 

men nu är det så. och jag måste hitta tillbaka till den gamla självklarheten, den gamla grunden. och sluta känna mig så jävla övergiven och ensam. för det vet jag egentligen att jag inte är. i varje fall inte det senare. men jag antar att det får ta lite tid. 

 

ny tid

ny tid, nytt liv.

och jag är redan med lägenhet i götet, det är gott det.  så inget pendlande till hösten. konstigt nog känns det märkligt befriande. 

tidsfördriv

nya friska tag. det är gott det. 

och jag har semester. avslutade sista dagen på jobbet med en ilfärd i bil från ängelholms flygplats till garaget i malmö liggandes bakom en galen engelsman som inte verkade förstå att resten av europa kör bil på höger sida. men det var kul och jag fick se många sjuka rallyomkörningar i innerfil. ibland fruktade jag för mitt liv, men oftast var det så spännande att jag inte riktigt kom för att krångla mig förbi. 

jag gillar verkligen att köra bil. i dessa tider typ det sämsta att gilla, dyrt och dumt, men jag älskar att susa fram och lyssna på hög musik och sjunga fult och hötta med näven åt alla idioter. jag gillar den jag blir i en bil. och friheten att kunna ta sig. vart som helst man önskar.

går det att vara ledsen bakom en ratt?

annars har jag tråkigt. väntar på att folk ska bli klara med sina sysslor. jag vill dricka öl och dansa på bord. kanske till och med slå klackarna i taket. fast det lär ju inte hända. öl, visst, men inga klackar. 

ska försöka fira fina saker, som stipendier som säkrar hösten (och kanske kanske räcker till en videokamera också) och en viss som kom in på sin önskeutbildning. det är fina grejjer det. 

om dom nu kan bli klara med sina prylar. 

  

ja. nej. kanske.

hur är det tänkt att man ska lyckas fatta rätt beslut när hjärnan säger en sak och hjärtat en annan? jag är lost. 

...

det är fint på mitt jobb. snacka skit om stort och smått, ta en promenad och laga lite mat. så trots att helgen på schemat innebar 28 timmars arbete blev det rätt soft ändå. bland annat en sväng till bokskogen där vi hittade ett gäng norska lajvare i säckväv, plastsvärd och köttbullehalsband. dom gjorde mig på gott humör!

känns lite trist bara att jag slutar på fredag. fast semester är ju också nice. 

annars är det lite bättre nu. det som blir det blir och jag klarar mig oavsett. det gör jag alltid. det är skönt att veta.     

uppochner

fötterna upp, huvudet ner. jomenvisst.

i love danmark!

imorgon åker jag till roskildefestivalen! missar en dag musik, men det gör som inte så mycket när det blir tre till.  

en liten stund av frihet, jordgubbsdrinkar (japp, sånt finns!), elin och bra musik. ska bli så fint!

i denna ljuva sommartid

jag borde verkligen resa mig upp. rak i ryggen. råg i ryggen. men det känns som om jag har en såg i ryggen. 

så jag går dubbelvikt. och kanske har jag huvudet i sanden? begravet djupt ner för att slippa se, slippa höra, slippa tänka. slippa fatta beslut, slippa bestämma mig för ja eller nej. kanske för att slippa se den där jävla sanningen som hela tiden pockar på uppmärksamheten. 

jag försöker intala mig att det inte finns någon  sådan, att sanningen är upp till var och en. men hur vet man, vad som är bäst för en själv? hur vet jag vad som är sant för mig?

är jag här för att jag vill eller för att jag inte orkar ta i det andra? vad vet jag. tydligen inte mycket. 

allt jag längtar efter är en paus. inga tecken, inga antydningar, inga jävla tankar mer. bara en paus från mig.    

att vänta

jag väntar på bättre tider men försöker hålla fanan högt så länge. 

det känns lite tomt

jag tror jag saknar att vara i ett sammanhang. eller kanske att vara någon i ett sammanhang.

frihet i all ära, men skola, jag längtar nog lite efter dig.

paradiset?

och imorgon åker jag uppåt. 30 mil till mor och far. för att bli lite bortskämd och ha den allra lugnaste och skönaste midsommaren på väldigt länge. jordgubbar i överflöd, bad i iskall sjö, kanske lite kajak i samma sjö och förhoppningsvis en ledig hammock i vilken jag tänker gunga och läsa mycket och länge. i dagarna 3 dessutom! 

om någon känner för att hälsa på är det mycket välkommet. mitt eget lilla paradis. 

aj då

typiskt. 

fast det slutade betyda något ungefär när det tog slut. 

det är konstigt hur saker som ena sekunden betyder allt, några minuter senare känns som om det kunde kvittat vilket. men det är väl dumt att gräva ner sig. lite som en dopping i vatten, det rinner av.  

inte mycket kommer in. på riktigt.

 det är också typiskt.

något som inte är speciellt typiskt, men jävligt skrämmande, är den nya skitlagen. signalspaningslag - my ass. big brother - hej hej.    

sylta o safta

fläder. som skydd mot gräl och troll och häxor enligt sägnen. godaste saften enligt mig. kom gärna och smaka om en 5 dagar, den är klar då.


det är så fint att allt växer fritt i den här staden. fläder kan man plocka på granngården, björnbär längs cykelvägen, äpplen och päron på övergivna koloniträdgården. behöver bara lite vinbär, hallon och rabarber så vore allt perfekt.

bland blommor och blad

varje gång jag är på landet undrar jag vad jag gör i stan. pildammsparken, slottsskogen is not enough. jag vill ha guld och stora feta gröna skogar.
I am a country girl, som dolly sa för någon timme sedan. där är jag född och där vill jag vara. i en skog, på en äng, i en sjö, framför en öppen spis.

och alla små loppisar blir en liten bonus. fyra fynd idag. mycket mycket nöjd!

det luktar möjlighet

jag bor här nu.
det luktar annorlunda. som en annan plats långt långt borta. allt kan hända när det luktar. som äventyr och semester.
(göteborgs bästa lukt finns ibland runt en konstig dörr i berget vid rosenlund. samma känsla. frihet och en annan plats en annan gång)
när jag tittar ut genom mitt fönster ser jag trädtoppar, hustak och om jag riktigt anstränger mig nästan ända ner till havet. jag kan röra mig fritt utan fördragna gardiner och enda vägen upp är genom trappen. det är mumma för min paranoida sida.

trots att det finns mycket som är ouppklarat och annorlunda så finns nog ändå kärnan, det som är det viktigaste, kvar. jag hoppas och tror det.
och mina böcker är snart upplockade och möblerna på plats. saker i skåpen.
snart är vi nog hemma igen. hemma på riktigt.
som jag har längtat.....

work it!

sport ger ömma ben. ömma men nöjda ben.
det borde vara mer sport i mitt liv.

basket mot borgarna, världens finaste och allra mest uppmuntrande förening, snart kommer jag!

att lägga sitt liv i lådor kan vara svårare än man tror. skjuter på allt för att hålla kvar känslan av ett redigt hem så länge som möjligt. mitt eget rum. min egen plats. med skitig disk och damm i hörnen. 

snart del av ett kollektiv igen. och det blir nog strålande. men det är inte utan lite gnagande oro i magen jag ger upp göteborg för något jag inte riktigt minns. det är ju här som blivit hemma. och södern drömmen om något annat. där är inte riktigt på riktigt. där är min romantiserade bild av livet. lite som att vara kär i kärleken, fast en plats. när jag mår dåligt här har jag drömt om malmö som räddaren, när jag är där igen då blir allt som det ska, där är allt bra. 

det är lite smått läskigt att komma tillbaka. jag vill inte att malmö ska bli vardag igen, inte visa sig från sina sämsta sidor. jag vill inte inse att glädjen fanns i göteborg. jag vill inte fatta fel beslut. 

men det finns inget utrymme för att fega. jag försöker intala mig att allt kommer bli fantastiskt och att jag som vanligt tänker alldeles för mycket. varför inte vara nöjd och glad? varför inte bara utgå från att sommaren 2008 kommer bli den bästa i mitt liv? 

och funkar det inte ordnar det sig ändå. det gör det alltid. 

en helt vanlig onsdag

en balkong med utsikt över älven, thaimat, tre damer i sina bästa år o några flaskor mojitos är allt som behövs för en fantastiskt fin onsdag.




fast egentligen borde jag packa. men det är så lätt att glömma bort.

helgen som var

tema pinocchio i helgen. anledningen till borås allra mesta kulturdebatt någonsin var äntligen hemma. 

det är fint med konst och alla dessa känslor. spelar verkligen ingen roll om han är fin eller gräslig, en bra symbol för staden eller whatever, jag är mycket nöjd oavsett.   

Och så var det ju kalas också. fadern till höger, kari till vänster. båda fyller 60 och passar på att fira med nya fina kläder som matchar skulpturen. 

och sist lite konst som är ganska mycket härligare egentligen. Kaarina Kaikkonen på Borås internationella skulpturfestival.  

...

jag försöker vara smart och intressant. det går sådär.
däremot är jag mycket intresserad.

och jag får lite panik när jag tänker på all den makt som genom ett trollslag har blivit tilldelad mig. vilket ansvar. jag vet ju att mitt ord inte kommer väga tyngst, men det räknas..... 
och på det en nyvunnen stress. kommer jag någonsin kunna bli den supermänniska som krävs? 100 år i skolan, 100 år som konstnär..... det är banne mig dags att börja kämpa om framtiden någon gång ska bli ens lite så som jag drömmer i mina allra vildaste drömmar.  

det nya nya.

Det känns så fint att blogga i skolbloggen, men inte helt ok att skriva om annat än skolan i den. så jag bestämde mig för att skapa något nytt och försöka hålla igång någon sorts kontinuitet. får väl se hur det går. det här är alltså en alldeles sprillans blogg som bara är min, för mig och mitt. 
inte för att folk behöver vara intresserade av vad jag har för mig, men reflektion är fint och möjlighet till möten ännu bättre.