att vara tyst

jag pratar mycket och tänker ännu mera,  men skriver ytterst lite. vissa saker lämpar sig liksom inte. varken dom bra eller dom dåliga.

en dröm

hade en underlig dröm inatt. åkte bil med mamma och stannade av någon outgrundlig anledning på nationaldemokraternas riksstämma i Ulricehamn. hamnade i demonstrationståg med alla dessa idioter och försökte undvika att visa dem mitt hat samtidigt som jag inte ville att någon utomstående skulle tro att jag var med dem. en mycket svår balansgång det där... sen följde jag med in i lokalen och drack kaffe och åt bullar. och försökte fortfarande hålla mig så osynlig som möjligt. många gamla klasskompisar från högstadiet och förvånansvärt många klasskompisars storebröder var där och skämde ut sig.   

men vad gjorde jag där? var jag på hemligt uppdrag? var jag sugen på kaffe? varför drömmer jag om nationaldemokraterna? 

i do not know. deras kaffe var iaf lika äckligt som deras åsikter och mjölken var slut.  

en vägg flera väggar

att orken tagit tokslut, är det ett tecken på att man är på väg in i väggen? inget känns vidare kul, alla måsten tynger tanken. jag vill så mycket och ut kommer bara fjös. ingenting av vikt. och ständigt denna trötthet. det måste vara slut nu, hösten har ju knappt börjat. 

sömn blir min första medicin, att hoppa av  extrakursen min andra. den ger bara ont i magen.

annars är jag mycket enkelspårig. och drömmer om svenskan som ett fågelspråk. eller kanske ett transportspråk. med ett öga rött hela helgen hade jag en utmärkt öppningsfras, men fick aldrig till det där mötet. och det är verkligen LIKA SÅ BRA. ibland behöver man bara få drömma lite...