sommartiden

badar, äter, läser och löser. korsord. perfekt sommar. inte ens åska i den här delen av landet.

life is life

eller så är det inte alls gott utan mest drygt. jag vill att det ska bli som jag ville att det skulle bli. trots att jag vet att det här är bäst för mig. alla gånger. i långa loppet. så känns det mest bara tomt och ledsamt. i varje fall idag. 

fast jag inser saker med mig själv. saker som måste accepteras och förhålla sig till. känslor som alltid funnits där, men som tog en paus under åren i parförhållandet, i tilliten, i det som ändå var en tvåsamhet. jag gillar den tryggheten, trots det uppenbart heteronormativa jag vet du ogillar. att vara en självklar del i livet för någon annan, en kärna, att inte alltid vara bara jag. 

men nu är det så. och jag måste hitta tillbaka till den gamla självklarheten, den gamla grunden. och sluta känna mig så jävla övergiven och ensam. för det vet jag egentligen att jag inte är. i varje fall inte det senare. men jag antar att det får ta lite tid. 

 

ny tid

ny tid, nytt liv.

och jag är redan med lägenhet i götet, det är gott det.  så inget pendlande till hösten. konstigt nog känns det märkligt befriande. 

tidsfördriv

nya friska tag. det är gott det. 

och jag har semester. avslutade sista dagen på jobbet med en ilfärd i bil från ängelholms flygplats till garaget i malmö liggandes bakom en galen engelsman som inte verkade förstå att resten av europa kör bil på höger sida. men det var kul och jag fick se många sjuka rallyomkörningar i innerfil. ibland fruktade jag för mitt liv, men oftast var det så spännande att jag inte riktigt kom för att krångla mig förbi. 

jag gillar verkligen att köra bil. i dessa tider typ det sämsta att gilla, dyrt och dumt, men jag älskar att susa fram och lyssna på hög musik och sjunga fult och hötta med näven åt alla idioter. jag gillar den jag blir i en bil. och friheten att kunna ta sig. vart som helst man önskar.

går det att vara ledsen bakom en ratt?

annars har jag tråkigt. väntar på att folk ska bli klara med sina sysslor. jag vill dricka öl och dansa på bord. kanske till och med slå klackarna i taket. fast det lär ju inte hända. öl, visst, men inga klackar. 

ska försöka fira fina saker, som stipendier som säkrar hösten (och kanske kanske räcker till en videokamera också) och en viss som kom in på sin önskeutbildning. det är fina grejjer det. 

om dom nu kan bli klara med sina prylar. 

  

ja. nej. kanske.

hur är det tänkt att man ska lyckas fatta rätt beslut när hjärnan säger en sak och hjärtat en annan? jag är lost. 

...

det är fint på mitt jobb. snacka skit om stort och smått, ta en promenad och laga lite mat. så trots att helgen på schemat innebar 28 timmars arbete blev det rätt soft ändå. bland annat en sväng till bokskogen där vi hittade ett gäng norska lajvare i säckväv, plastsvärd och köttbullehalsband. dom gjorde mig på gott humör!

känns lite trist bara att jag slutar på fredag. fast semester är ju också nice. 

annars är det lite bättre nu. det som blir det blir och jag klarar mig oavsett. det gör jag alltid. det är skönt att veta.     

uppochner

fötterna upp, huvudet ner. jomenvisst.

i love danmark!

imorgon åker jag till roskildefestivalen! missar en dag musik, men det gör som inte så mycket när det blir tre till.  

en liten stund av frihet, jordgubbsdrinkar (japp, sånt finns!), elin och bra musik. ska bli så fint!

i denna ljuva sommartid

jag borde verkligen resa mig upp. rak i ryggen. råg i ryggen. men det känns som om jag har en såg i ryggen. 

så jag går dubbelvikt. och kanske har jag huvudet i sanden? begravet djupt ner för att slippa se, slippa höra, slippa tänka. slippa fatta beslut, slippa bestämma mig för ja eller nej. kanske för att slippa se den där jävla sanningen som hela tiden pockar på uppmärksamheten. 

jag försöker intala mig att det inte finns någon  sådan, att sanningen är upp till var och en. men hur vet man, vad som är bäst för en själv? hur vet jag vad som är sant för mig?

är jag här för att jag vill eller för att jag inte orkar ta i det andra? vad vet jag. tydligen inte mycket. 

allt jag längtar efter är en paus. inga tecken, inga antydningar, inga jävla tankar mer. bara en paus från mig.