sara och en dag

att lägga sitt liv i lådor kan vara svårare än man tror. skjuter på allt för att hålla kvar känslan av ett redigt hem så länge som möjligt. mitt eget rum. min egen plats. med skitig disk och damm i hörnen. 

snart del av ett kollektiv igen. och det blir nog strålande. men det är inte utan lite gnagande oro i magen jag ger upp göteborg för något jag inte riktigt minns. det är ju här som blivit hemma. och södern drömmen om något annat. där är inte riktigt på riktigt. där är min romantiserade bild av livet. lite som att vara kär i kärleken, fast en plats. när jag mår dåligt här har jag drömt om malmö som räddaren, när jag är där igen då blir allt som det ska, där är allt bra. 

det är lite smått läskigt att komma tillbaka. jag vill inte att malmö ska bli vardag igen, inte visa sig från sina sämsta sidor. jag vill inte inse att glädjen fanns i göteborg. jag vill inte fatta fel beslut. 

men det finns inget utrymme för att fega. jag försöker intala mig att allt kommer bli fantastiskt och att jag som vanligt tänker alldeles för mycket. varför inte vara nöjd och glad? varför inte bara utgå från att sommaren 2008 kommer bli den bästa i mitt liv? 

och funkar det inte ordnar det sig ändå. det gör det alltid.