ibland så har man så olika infallsvinklar att det inte ens är idé att öppna munnen.
för att man inte orkar försvara. brinna. kreera.
för att man inte orkar missförstås. förklara. och missförstås igen.
kanske är det jag som inte ger en chans. kanske är det jag som inte ges en chans.
oavsett så är det ruskigt irriterande att känna sig lite utanför och mycket liten. fast man kan så mycket. egentligen.
2 kommentarer:
Åh, jag känner igen mig i varje ord... precis sådär känns det på nya arbetsplatsen. Precis sådär!
å stackars! det är verkligen det värsta! och tar så himla mycket kraft o energi alldeles i onödan.
Skicka en kommentar